fast solen skiner från en klarblå himmel!

Idag åkte jag ner till Nyon för att försöka göra fina vykort att skicka till er nära och kära där hemma. Precis så som jag gjorde tidigare i sommar…

Men, när jag kom in i samma fotobutik som jag så lyckat hade fixat vykorten i förra gången så är det inte samma tjej som står i kassan. Denna dam, som oturligt nog står där idag, är totalt ointresserad av att ens försöka kommunicera med mig. Men hon inser att jag inte tänker ge mig och efter ett tag (när vi har lånat in en annan kund att översätta) så ger jag upp. Hon har inte den minsta lust att låna ut något USB-minne till mig, eller ens försöka på något annat sätt. Den förra tjejen hade varit jättehjälpsam och visat hur resultatet på de olika korten blev, lånade ut sitt USB-minne och allt. Precis så som man vill att det ska vara när man kommer in i en butik för att få hjälp…

Lite smått uppgiven ger jag mig av till nästa fotoaffär, denna ligger utanför Nyon i ett stort shoppingcentrum. Lite försynt frågar jag om de kan låna mig ett USB-minne. Nä! De gick inte kom grymtningar från gubben. Men damen som verkade lite servicinriktad gick med på att jag köpte (!?) en Cd-skiva och använde den för att bränna över bilderna. Här var det inte samma mått att välja mellan dock så jag var tvungen att beskära bilden i photoshop. Hmm… Jaja, vad gör man inte för att få skicka iväg en hälsning. Men vad händer?

Jo, mitt batteri dör naturligtvis. (Jag har en av de där Mac-datrorerna med dåligt batteri. Så det första jag gör när jag kommer hem är att lämna in den så jag kan få ett nytt batteri. Per var så snäll och gav mig tippset om detta med Mac-datorer som har något fel i produktionen på batteriet. Man har ju betalat för kvallité, så de e bara att lämna in och få den fixad!)

Så där står jag, utan batteri. Förutseende som man är (läs: försöker vara) så hade man ju med sig laddsladd. Men när jag frågar kvinnan bakom disken om jag får låna lite ström får gubben ett utbrott. Han var tjurig redan vid första anblicken av mig. Jag behövde inte fatta många ord på franska för att förstå att han inte ville ha kvar mig i butiken. (Ärligt, det var så uppenbart att jag inte hade behövt förstå ett enda ord.) Med upprörd hög stämma vräkte han ur sig en långa harang av ord och jag var faktiskt ganska nöjd med att inte förstå allt!

Snopen, besviken och smått överraskad traskade jag ut ur butiken med datorn under armen, en nyköpt tom Cd-skiva och avsaknaden av vykort…

Frågande? Japp, jag vet inte vad vi diskuterade. Men jag ser uppenbart bekymrad ut.

Inget som var solkart här inte…

Inte var det solkart att man skulle få lite hjälp i affärerna idag heller…

...men solen sken från en klarblå himmel i båda fallen!