Tror jag börjar på lite ångest. (Ok, jag börjar få mycket ångest!)

Ångest över att sommaren är slut, att allt har gått så fort, jag ska åka hem, börja plugga, återgå till någon from av vardag hemma i Sverige.

Inga fler vattenballonger.

Inget mer skivande i bloggen. (Därför det blir så många inlägg nu – tror att jag försöker kompensera.)

Inget mer Peanutbutter. Jag tror inte jag vågar leta upp det i affären, då är jag fast igen… haha…

Inga skrikande småbarn.

Inga skrattande småbarn.

Helt plötsligt blir all information tillgänglig. Det är faktiskt ganska skönt att vara totalt bortkopplad från vad som händer i välden. Man slipper att hör alla eländigheter och slipper oroa sig över någon svininfluensa. Man lever i sin egna lilla bubbla.

Det finns så mycket här som jag inte vill släppa, så mycket som jag bara inte vill leva utan.

Men så jag längtar efter att få komma hem!

Hem.