Igår var jag så där lagom seg. Ni vet, förkylning smygandes i kroppen och sovit alldeles för dåligt, ingen riktig ordning i vardagen och allmänt trög i huvudet. Kom hem från grannen och skulle laga mig lite mat. Vilket inte var så svårt. Jag tog allt jag hade i kylskåpet: köttfärs, potatis, gröna bönor och de fanns inte mer än så…
Tidseffektiv som man vill tro sig vara, och även försöker, tänkte jag diska de där nedrans vinglasen som hade stått i diskhon i minst tre dagar. Feppel, feppel och vips så hade det första vinglaset gått i tusen bitar på golvet. Jaha ja… man kan inte alltid ha tur. Hur man nu kan ha tur när man tappar ett vinglas? De kan ju inte hålla hur man än bär sig åt när det är kakel som fångar upp glaset när det når golvet. I vilket fall som helst tänkte jag att de är bäst att jag torkar och ställer tillbaka det andra vinglaset innan jag har sönder det också. Men vad händer då?
Jo, när jag står och torkar vinglaset med handuken får jag plötsligt två delar av vinglaset. Lite som ett norskt pussel. Nog för att jag har superlim. Men, nää… de håller inte att använda superlim för att laga vinglas…
Till saken hör att jag inte hade druckit något vin. Varken den kvällen eller tre kvällar tidigare. Jag ville bara vara snäll och diska efter min roomie. Ok, sanningen. Jag var förbannat trött på vinglasen och väldigt rädd att jag skulle göra sönder dem om de stod kvar i diskhon någon längre tid. Detta var ju dock en obefogad rädsla då ödet tog det i sina egna händer och såg till att de blev gjort i vilket fall. Men nu står där iaf inga vinglas längre. Så lite nöjd kanske jag kan va?!