Jag vet inte om det är jag som tycker extra mycket om snön i år eller om det är snön som tycker extra mycket om mig. Kanske är det en kombination…

Här har varit snö, snö, snö hela dagen!

Lite för blåsig för att våga sticka ut näsan under förmiddagen så vi höll oss inne och pysslade lite. Vi gjorde fågelmat. Så de små fåglarna och ekorrarna, om de hittar hit, ska slippa vara hungriga. Pilligt var det och man fick vara mjuk på handen för att inte förstöra popcornen som skulle träs upp på tråd. Jag tror att jag åt lika många som jag lyckades trä på tråden. (Jag åt nämligen alla som gick sönder, men hand upp den som inte hade gjort de!) Det var svårt och det tog inte många minuter innan barnen gav upp och det vara bara C och jag kvar som pysslade. Det mojnade lite framåt fyra, så vi tog på oss alla kläder, mössa, vantar, ni vet; rubbet och stack ut näsorna. Så kallt var det inte så vi var ute och roade oss. Barnen var inte det minsta intresserade av att hänga upp fågelmaten så det slutade med att C och jag gjorde de också. Man kan ju undra för vem det är man pysslar!?

Ute hann vi med snöänglar, jag kramade och kramade för att få ihop en snölyckta (det var inte kramsnö!) och efter mycket ambitiöst engagemang fick vi även ihop en snögubbe. Snögubben var ingen dålig bedrift kan jag meddela med tanke på förutsättningarna.