Idag spenderade jag förmiddagen på gatorna i Nyon. Väldigt mysigt trots regnet. Har hittat de tre mest väsentliga butikerna i Nyon. Först och främst Glassen har även lokaliserat träningslokaler dock inte varit inne och kollat än (eller vågat fråga vad det kostar för den delen) och sist men inte mins, idag hittade jag en Apple Store. Så nu känner jag mig lugn. ;) Om något händer går det alltid att fixa, annars får jag väl köpa mig en glass för att skingra tankarna och fantisera bort problemet.
Till lunch idag blev det (mamma blunda nu) 3 glasskulor med olika chokladsmak i ett rån! Jag en röd parkbänk, chokladglassen, solen och Macy Gray i mina öron.

Ojoj, glömde nästan att berätta att jag har shoppat idag. :) Inte så oväntat tycker nog de flesta som känner mig. Jag är väldigt bra på att spendera pengar…
Men som Marie har lärt mig:
”Pengarna ska rulla, det kommer nya nästa månad!”
Det första jag köpte var en present. Alltså inte ens till mig själv! Det andra var, läs och häpna, en karta! (Du har fört vissa gener vidare mamma!) Så nu kan jag vandra och cykla runt om i Genéve utan att vara orolig för att inte hitta hem.

Måste bara säga att de här diskussionerna om motorcyklarna inte alls har hamnat där jag hade tänkt mig. I själva verket hade jag hoppats att den svart skulle stå och vänta på mig i garaget när jag kommer hem (lagom till min födelsedag!) men jag börjar tvivla. Skärpning!

Här är regn och dåligt väder = vi vänder upp och ned på sakerna inomhus.

Det är slott i soffan uppe med hjälp av soffkuddar nerifrån. Tomten kommer med presenter (jag har fått motorcykeln ;) den svarta…) och jag vet inte allt vad som händer i detta slott. Cirkus, Tarzan, snö, monster, rutschkana. Brist på fantasi är verkligen inget man kan säga om dessa söta ungar… jag har svårt att hänga med i svängarna ibland.

Hoppas solen skiner på er!
(annars är det bara att gå in och fantisera)

Idag var min första lediga dag och jag kan inte påstå att jag har slitit ihjäl mig.

Jag har sprungit min första runda här. Gick bra, den var kort vilket säkert var tur för mig, men nästa gång får de bli lite längre tror jag bestämt. Den var så kort att jag inte tänker erkänna för er hur kort den var…

Njutit av solen och läst en bok i en av solstolarna. Ätit glass med familjen nere i Lyon. Den höll världsklass!! De var definitivt inte sista gången jag besökte den glassbaren med fransk hemmagjord glass och väldigt trevliga smaker. De fanns 4 olika chokladsmaker. Himmelriket för mig!

Nu är jag barnvakt, hos grannen. Barnen pratar bara franska och jag förstår inte ett ord… Så jag bara nickar och håller med, men de verkar ganska nöjda med det mestadels. Har kollat på Pippi på franska. Jag föredrar helt klart den svenska versionen. Dessutom heter hon inte Pippi i den franska utan Fifi. Efter Pippi (jag vägrar acceptera något annat namn) var det dags att gå och lägga sig. Det fick jag hjälp med, som tur va!

Nu sitter jag här i halvmörkret och tittar ut över Genévesjön och de glittrande ljusen från husen och gatorna på andra sidan… vacker, något annat kan man inte säga.


Min utsikt vid frukost imorse...

Idag tror jag att jag har haft min framtida vanliga dag. Om man nu kan ha vanliga dagar i närheten av små, busiga barn? Det var jag och barnen själva hemma under förmiddagen. Lekte, bråkade, grät, skrattade, kastade, pratade, hoppade, fnissade, åt och lekte lite mer…

Idag har jag utforskat Genéve, eller jag har utforskat en liten bit av staden.

Jag blev avsläppt vid centralstationen när storebror skulle iväg och träna fotboll. Så jag hade lite tid för mig själv för första gången sedan jag kom hit. Var väldigt skönt att promenera för sig själv och kika lite i butiker, gick upp för backarna i ”gamla stan”, tog lite kort (blommor – för mammas räkning), njöt av värmen.
Sedan kom dagens stora uppdrag, att ta sig hem med tåg! Själva utmaningen låg i att köpa tågbiljetten. Jag ställde mig i en lång kö som så bra ut, precis innanför ingången på framsidan. Eftersom jag inte kan någon franska och inget står på engelska fick jag hoppas att det var rätt. När jag kom fram till luckan frågade jag killen på andra sidan glaset om han pratade engelska. Litegrann svarade han då och jag tänkte genast: måtte det har bli rätt för jag har ingen som helst lust att hamn i Lyon istället för Nyon! (Första bytet skulle jag göra i Nyon.) Jag sa vart jag ville men lyckades inte uttala det tillräckligt bra för att han skulle fatta så jag fick skriva på en lapp (namnet på den lilla byn "vi" bor i). Självfallet stavade jag fel, ett e för mycket någonstans tror jag bestämt, så när han sökte i sin dator fick han inte upp destinationen. Han reste sig för att hämta en annan kille som dök upp bakom glaset. Under tiden hade jag tid att fundera på varför jag inte hade haft turen att få hjälp av gubben som satt bakom glaset bredvid. Han så ut att ha suttit där för evigt… och var säkert van vid korkade turister som inte kan uttala sina resemål. Till slut fick jag min biljett och jag gick ut i solen igen för att vänta på att tåget skulle gå. Resan hem gick som på räls – både bokstavligt och bildligt. Två olika tåg och sedan var det bara att hoppa av och börja gå upp, upp, upp för backarna för att komma till huset.

Mission accomplished!



För att kunna med att fota motorcyklarna tog jag först kort på kyrkan i närheten. (Den var inte lika snygg så ni behöver inte se den.) Lite diskret gick jag fram och satte mig bredvid kyrkan för att sedan låta kameran klicka mot dessa två.
Jag vill ha den svart!

Jag sov länge och gott i min nya säng. :)

Efter frukost bar det av mot dagis för storebror. Det är låg inte långt bort, inget ligger långt bort här. Vi behövde i praktiken bara gå ned för en backe. (Jag pratade med familjen idag och de föredrar att jag inte skriver ut deras namn, så jag kommer att kalla dem vid första bokstaven.) C (mamman) visade mig lekplatsen som låg vid skolan. En liten bit nedanför dagis. Här är nämligen allt i två riktningar, antingen upp eller ner. Jag stannade och lekte med D (lillasyster) medan C gick hem och jobbade lite. Vi åkte rutschkana och efter ett tag kom de andra barnen och lekte med oss. Det var bara ett problem. Språket! D pratar engelska med mig så det går bra. Men de andra barnen envisades med franska. Ni kan ju tänka er hur de gick. Efter ett tag tänkte jag: varför inte prova en av de få fraser jag faktiskt kan och sa ”Jag förstår inte” på franska. Jag vet inte om de gick fram, pojken bara pratade mer med mig efter det. Kanske för att han trodde att jag kunde franska nu när jag faktiskt hade sagt en mening. Vi lekte vidare i alla fall. Jag pratade engelska, D både franska och engelska och killen som lekte med oss pratade franska. Efter dessa omständigheter gick det riktigt bra! När vi lekt klart var det bara att börja gå upp, upp, upp för att komma hem. Men barnen verkar vara vana och det är jag med snart!

Hemma var det fingerfärg som gällde! Jag som älskar att pyssla och måla hade nog minst lika roligt som barnen…
Först målade jag lite med D medan M (storebror) var på dagis och sedan medan D sov efter middagen målade jag och M lite med fingerfärgen. Lyckos mig som fick måla två gånger på en och samma dag.
Don’t you think?

Efter att ha packat resväskan proppfull och med överskriden maxvikt och dubbla handbagage körde mamma och pappa mig till flygplatsen. Allt gick väldigt smidigt. Var i god tid och kunde lugnt konstatera att jag skulle flyga tillsammans med kostymklädda nissar till Stockholm. Totalt var vi nog 6 tjejer på hela flygplanet. Framme i Stockholm han jag inte mer än gå genom hela byggnaden och genom security innan jag skulle boarda. Ingen tid för toa där inte… Allt gick enligt tidsschemat och på flygplatsen stod mamman och barnen och väntade. Resan kunde inte gått bättre. (Behöver jag tillägga att jag sov 95% av tiden?)
Här är 18 grader varmt men molnigt. Tulpanerna blommar för fullt och gräset är grönt. Vi har hunnit leka vid en piratbåt och äta lunch. En trappa upp lagas det kvällsmat och utanför min dörr sitter barnen och tittar på TV. Själv ligger jag i min nya säng, för kommande 5 månader, och känner mig lite smått förvirrad i ett nytt land. Men familjen verkar supertrevligt så det här kommer att bli bra!

Vi hörs,
ida.

(Jag lovar jag ska göra ngt åt designen när jag får tid!)