Det har varit en lugn helg, nästan så man blivit trött för att man inte har gjort något…

Men igår kväll blev det bakning, kärleksmums! (Jag lovar jag ska baka en långpanna när jag kommer hem Oliver…) Kakan var tänkt att följa med G till jobbet på måndag morgon. Att bjuda på fika är något som väntas av den som fyller år. Men, ja det finns ett ganska stort men med i den har historien. Efter kvällsmaten blev kaksuget oerhört stort i våra magar. Inga problem med att ge efter för frestelsen. Det var bara att titta på diskbänken så föll ögonen på kakan som skrek efter att bli uppäten. Man behövde ärligt talat inte ens titta på diskbänken. Det var tillräckligt frestande bara att känna doften i köket…

Jag bakar en till!

Så där stog jag efter kvällsmaten och upprepade samma procedur ännu en gång. Ägg och socker, mjöl, kakao, bakpulver… allt vispades och in bar det i den redan varma ugnen från förra baket. Och jag fick slicka bunken en gång till! Det finns inte mycket som smakar så gott som när man får chans att göra detta medan kakan gräddas i ugnen.

Mmm….