Idag har jag ätit alla målen ute!

Ok, frukosten vara bara på altanen, men den var ute. Japp, jag hade Peanut Butter på den rostade mackan även idag och färska hallon i yoghurten…

Lunchen var vid en fransk sjö inte långt härifrån. Barnen badade som galningar och jag läste Utemagasinet och en annan tidning om extremsporter. Där hittade jag en artikel om ”Gym Jones”. Mark Twight, som driver verksamheten och är grundaren verkar i hög grad leva efter sitt måtto; ”Do it now because you aren’t going to live forever”. Man skulle kunna tro att han är självmordsbenägen eller så har han bara en väldigt stor aptit på livet. Skillnaden är hårfin.
Med smått galna träningsmetoder bedriver han ett stenhårt gym. Men med tanke på att han fick i ordning krigarna i filmen 300 på bara några månader får man nog säga att han vet vad han gör. Jag lyckades dock inte lirka ut ur texten om det fanns några tjejer där...
Så här står det på sitens förstasida:
"Gym Jones is not a cozy place. There are no televisions, no machines, no comfortable spot to sit (just plywood and diamond-plate), and there are no mirrors. The training causes apprehension and discomfort. Effort and pain may not be avoided. Physical and psychological breakdowns occur. The support of a like-minded group, dedicated to The Art of Suffering, provides a safety net. Individuals push harder and risk more in the company of trustworthy peers. It's one reason the gym is not open to the public."
(Hmm.. Jag skulle nog behöva några månader där för att komma i form efter att ha vilat mig en hel sommar i kombination med all glass, choklad och ost. Försöker förtvivlat förtränga att Peanut Butter inte är det nyttigaste att bre på mackan.)

Nästa måltid var kvällsmat vid sjön, den här gången Genèvesjön. Med solens värmande strålar i ryggen mumsade vi på en simpel men njutbar pastasallad.

Mat smakar alltid bättre utomhus. Så är det bara!


När läpparna var blåa och hela den lilla kroppen skakade fick vi tvingat upp henne ur vattnet...