Snabbmat
Eftersom jag inte har några egna barn och inte så ofta tar med mig andras barn när jag handlar mat var det första gången jag fick chans att använda dessa kundbilar. Ni vet precis vilka jag menar, kundvagnarna som är ena halvan kundvagn och den andra främre halvan bil. Med storebror bakom ratten och mig som motor raceade vi igenom affären.
Jag är fortfarande osäker på vem av oss som hade roligast…
Visst är det roligt. Fast jag tycker det är svårt att komma in i dom där bilarna, man får riktigt veckla in sig och sedan när man är framme vid kassan och skall ut ur bilen så tar det en evighet. Ann-Mari tycker inte att det är så där jättehäftigt för jag vill ju att det skall gå fort. Nu senast rev vi ner en stor stapel med CornFlakes och kunde inte svänga så jag och korgen hamnade ute på lagret. Det är snäll personal hos Hemköp så dom släpade ut mig och vagnen och det var tur för annars hade vi blivit ihoptryckta för vi hade hamnat i en wellpappkomprimator och du kan ju tänka dig så snygg man hade varit som tillplattad grej med två plastband runt. Nåja det gick bra även om ett ställ med Ahlgrens bilar fick stryka på foten och ramlade över en snorkig tant på 50 år som stod och valde glass. Folk har inget sinne för trevligheter med fart.
Ja, nu vet du hur Ann-Mari och jag har det när vi lyckas komma över en av dessa kundbilar. Fast jag förstår inte varför Ann-Mari vill gå in först och kolla om det finns någon kundbil ledig. Vid dessa tillfällen finns det inga men personalen i intilliggande thairestaurang står och tittar undrande in i deras garderob för där har någon tryckt in några underliga saker som har små hjulen som pekar uppåt. Nåja, man får vara glad för de tillfällen när det bjuds på race.
Kramar i massor från Ann-Mari och Tore
(han den senare lovar dig en riktig snabbåkning när du kommer hem på semester. Skall se till att jag har tränat bra tills dess och att hjulen är ordentligt smorda)
