Vi mötte upp vid en av rastplatserna utmed motorvägen, sedan bar det av mot äventyr. Andrea och hennes två barn och jag med mina två barn…

Murmeldjur?!
Fy skämms på mig, jag visste inte vad djuren hette på svenska ens när jag såg dem. Men nu vet jag och för er som inte vet så mycket om dem kommer här lite snabbfakta:

Murmeldjuret är skäkt med ekorrartade gnagare. Det syns ju faktiskt ganska tydligt! I alla fall så finns det omkring fjorton arter och det bor i de tempererade områdena på norra halvklotet. Det är ovanligt stora för att vara gnagare 30-70 cm långa och så får man lägga till svansen som är 10-25 cm. Framben och bakben är lika långa, vilket är sällsynt bland ekorrartade gnagare. De är dessutom otroligt söta när de ställer sig på sina bakben och kikar upp i det höga gräset.
Murmeldjuret är aktivt under dagarna och lever i öppen terräng eller skogsbryn många arter har skapat bergen som sina hem. Under vintern går de i dvala under markytan där de har väl utvecklade tunnelsystem.
Alla blir ju hungriga, så även murmeldjur och då mumsar de till mesta delen på växter.
Namnet härstammar från murmunto som från början kommer från ett romanskt alpspråk och kan översättas med bergsråtta.



Ett jättemysigt tåg tog oss upp i berget till dryga 2000 meters höjd över havet och vi fick inte bara se murmeldjur utan också en fantastisk utsikt!



Vi var i "Marmottes paradis".
Det var Andrea som berättade för mig om denna plats och jag fick grönt kort att ta med barnen på utflykten. Jag är så glad att vi gjorde de för det blev en härlig dag med matsäck, murmeldjur, promenad på bergstoppen, lek på lekplatsen, tåg, tunnlar och andra gradens ”inte hinna till toaletten” olycka…
Med andra ord vi hade det jättebra, men vad vore en utflykt om man inte hade någon olycka på vägen eller ett skrapsår med sig på vägen hem. Vi såg till att fixa både och men inget allvarligt. Det är inte alltid lätt att gå på främmande toaletter och det är inte heller alltid så lätt att få med sig alla benen när man ska springa fort.