Dåliga gener?
Jag måste ha en nål för att kunna starta den och även då kan det vara lite knivigt att få igång den (vill jag stänga av den tar jag ut batteriet). Ibland trillar oroväckande metallbitar ut ur telefonen. Den får sina spel och då kan jag inte gå in i menyn utan måste skapa en genväg och använda mig av genvägen för att komma till applikationen som jag önskar använda. Alla knapparna är trasiga, det är dock bara ett estetiskt problem så jag klagar inte så högt över detta. Lite då och då fastnar jag i metallpiggarna som sticker ut och det är inte så roligt när de händer i kläderna! Varken för kläderna eller telefonen…
För bara några dagar sedan hamnande en annan elektronikpryl på inköpslistan. Hamnande faktiskt högst upp på inköpslistan! (Därför är problemet redan återgärdat, men produkten inte i mina händer än. Med andra ord beställd.
Mina hörsnäckor gick sönder, eller en av dem. Bilden talar för sig själv, man kan inte ha den i örat!
Nu är det ju dessutom så att jag har bestämt mig för att genomföra en halv maraton vilket innebär att jag är oerhört beroende av mina hörlurar! Visst fungerar sändare och allt utan att jag har några hörlurar att lyssna i, men hur ska jag veta hur långt jag har sprungit? Ska jag dessutom släpa med mig iPoden (ja, den är oerhört tung) vill jag även kunna lyssna på musik. För närvarande springer jag men en hörsnäcka i ena örat. Eftersom hörsnäckorna är utformade för vänster respektive höger öra innebär det att jag hela tiden har musik i vänsterörat. Med volymen uppskruvad till nästan max blir känslan lite sned. Man känner sig på något vis överbelastad på vänster sida. Lite svårt att förklara, men testa själva att bara sätta i en hörsnäcka och lyssna på högsta volym i 1-2 timmar så vet ni vad jag menar (obs! byte inte öra).
Jag och teknik kommer vanligtvis mycket bra överens. Jag älskar tekniska prylar, detta måste vara en gen från min far.
Men det här?!
Det måste vara mammas gener!
Spana in hennes iPhone så förstår ni vad jag menar. För att läsa mer om hur den blev som den blev kolla här.
Jag är imponerad av att hennes iPhone fortfarande fungerar!
Tja vad ska jag säga?
Kan varken förneka eller bortförklara...
Så jag tar ett ordspråk från min mamma.
Vi är inte till för sakerna - sakerna är till för oss!
Vi får väl vänta på den nya iPhonen tillsammans nu då? Vi blir i alla fall bra på att hålla liv i tekniska prylar som man skulle kunna tro platsar bäst på soptippen. Min iPhone fungerar perfekt :-)
Klirrande pussar och krasande kramar!
Mamman
Svar JA, det är din pappas gener!! :-)
Som paktmedlem blir jag lite nervös för att det där joggandet skall gälla mig med. Men det gör det väl inte??
Det där med joggandet, det gäller definitivt dig också!
Det är bara att snöra på sig joggingskorna och börja springa. Du ligger redan några kilometer efter... ;)
Hallå - Hallå ?
Dålig mottagning, tyvärr, hör inte riktigt vad du, hm, skriver ... ;-)
Vi bor ju nästan grannar med E.D.A.P. så vi kan förmedla budskapet eftersom kontakterna kanske är bättre - avståndet är inte lika stort: "Snöra på dig joggingskorna och börja spring. Du ligger redan några kilometer efter. Nu kanske det rör sig om mil."
Du kanske behöver ny utrustning du också eller är det åldern som spelar in. Fråga mig jag vet. Där slapp du den kommentaren.
Ida! Ditt budskap har gått hem och fattar inte familjen att du bytt ut det svarta spjutet mot lite tekniska prylar så skall vi informera dem.
Ha det jättebra.
Ann-Mari och Tore
