Idag var det otroligt jobbigt runt 10 (brukar vara tid för mellanmål). Det var bara jag och lillasyster hemma, den äldre var på dagis. Absolut ingenting var bra. Vad ska man göra?
Mat, var naturligtvis svaret på frågan. Men då kommer följdfrågan: Hur får man ungen att äta. Hon såg mer eller mindre ut som ett åskmoln med spridda skurar av tårar. En hel del muller och blixten slog ner med jämna mellanrum.

Bar med mig ungen till kylskåpet för att hon skulle få välja något själv, men inte ens tårta var bra.
Satte fram en skål med nötter framför näsan, med tanken att hon kanske inte skulle kunna motstå dem. Men lockbetet var inte tillräckligt bra och äpple-båtarna som jag skar upp fick jag inte ens lägga i skålen. Fick så vackert smaska i mig dem själv.
Hmm…

Musik! Lejonkungen brukar funka i de flesta lägen. Med nytt hopp satte jag på skivan och höll tummarna. Men till ingen nytta. Något mildare blev det lilla ovädret dock men vägrade fortfarande att ens titta på skålen med nötter.

En riktig liten tjej är hon det kan jag lova, med fler handväskor än jag har ägt i hela mitt liv och bär dem helst alla på en gång. "Tjejskriket", ja det testet klarar hon med bravur.  Byter kläder lite då och då och är väldigt bestämd med vad hon ska ha på sig. Den unga damen har också sinne för hårspännen och dylikt även om de oftast åker av redan efter 5 minuter…
Finns det något en riktig tjej inte kan motstå så måste det vara choklad! På med Nutella på mackorna och vips så fick jag henne att ta ut nappen och börja mumsa. Både nötter och mackan slank ner utan större motstånd.

Choklad är oemotståndligt – jag vet!