Har haft en underbar helg i Paris.

Jag ska försöka summera den kort…
Mitt problem är allt som oftast att jag har alldeles för många ord och måste skära ner på dem. Men vi ska se om jag inte kan lyckas få det svart på vitt utan att ha en hel roman för er att läsa.

Vi kom ner på lördag eftermiddag. Själva resan gick smärtfritt. Jag agerade datorstativ när barnen tittade på film i bilen och vi stannade för lite lunch, tanka…
Ja, ni vet vad som gäller när man ska sitta fem timmar i en bil.



Väl framme i Paris, när vi hade hittat hotellet och allt, uppstod själva svårigheten: att hitta parkeringshuset?! Men även detta löste sig naturligtvis. Vi gick ut på Paris gator för att insupa statsatmosfären.
Ganska snart konstaterade vi att de kanske inte är drömmen att leva där med två små barn. Det är bilar och människor överallt. Om man inte är stressad så är de lätt att känna sig… Men vi var på semester och kände oss resistenta mot stressbakterierna som hoppade runt.

Söndag morgon gav jag mig av tidigare för att göra ett besök på det omtalade Louvre. Och nog alltid kan jag förstå varför det är så omtalat!



Själva byggnaden i sig är ju som ett museum med tak och väggmålningar, maffiga fönster och tillräckligt många gångar för att jag skulle gå vilse utan karta (tack och lov är de olika salarna numrerade). Målningar och skulpturer fanns det fler än jag hade tid att se. Men oroa er inte jag hann med Mona-Lisa.
Jag kunde ha gått där och filosoferat i timmar, men när folket började tränga sig på och allt fler japaner (jag är inte diskriminerande) stod framför de olika tavlorna för att ta kort på sig själva och konstverket började de kännas lite tillgjort så jag gav mig av mot Notre-Dame .
Kunde inte låta bli och tänka på filmen som jag såg så många gånger när jag var liten, ”Ringaren i Notre-Dame”. De var nästan så jag blev besviken när jag inte fick se Quasimodo uppe bland skulpturerna när jag zoomade in dem med kameran. Ingen Esmeralda fanns där heller, som elegant korsade mellan folkmassorna som om det vore en dans. Men jag var trots allt imponerad av den maffiga byggnaden som låg i ena katen av den lilla ön mitt i Paris.



Att gå in i kyrkan var inte ens att tänka på då kön sträckte sig över hela torget. Dessutom måste jag ju spara lite så jag har anledning att åka tillbaka!

Nu var det synnerligen dags för shopping. Men, det var en liten komplikation, och de var inte så att jag tog tunnelbanan åt fel håll eller så…
Knappt en femtedel av affärerna var öppna på Champs Elysées! Något besviken bestämde jag mig för att göra det bästa av situationen så jag startade i första butiken (solglasögon) och arbetade mig neråt och sedan upp på andra sidan igen. Några glasögon blev det aldrig men jag fick med mig en snygg t-shirt hem.
Jag drog snabbt slutsatsen att övriga delar av staden skulle vara lika stängd, om inte mer. Bestämde därför träff med familjen och vi tog en båttur på vattnet för att se staden från en ny vinkel.



Dagen började gå mot sitt slut och efter ett besök i en av lekplatserna var det hotellet som gällde. Jag och barnen åt mat på rummet (vi hade ett kök – hemmalagad pasta och köttfärssås) medan mamma och pappa fick en utekväll i Paris.

Tredje dagen var det hemåt som gällde. Efter en välbehövlig sovmorgon satte vi oss i bilen och började vår färd på de franska vägarna. Gjorde några mysiga stopp på vägen. En lyckad hemresa efter en lyckad helg.
Återigen agerade jag datorstativ…

Har ni tagit er igenom hela texten – alla ära till er!