Jag kände mig som hemma när jag vaknade i morse och kunde höra regnets droppar smattra mot husets väggar och fönster. Det regnar även här, tyvärr.

Dagens uppdrag var att skaffa ett mobilnummer i Schweiz. Inte det lättaste när man har fått erfara hur mycket engelska de flesta Schweizare kan och med tanke på mina franskakunskaper blir ju inte kombinationen idealisk.
Jag och lillasyster tog det röda tåget ner till Nyon. Regnet lättade och det såg ut att spricka upp. Perfekt. In på Migro (där finns allt) för att jaga rätt på en bra operatör. Första stället jag frågade på gick inget vidare. Ingen som talade engelska där inte… Nästa ställe var bättre, men man säger ju tredje gången gillt och denna gången var det inget undantag från detta ordspråk. Jag fick hjälp av en man, som det visade sig, bor på samma gata som jag gör! Lustigt eller vad, hur stor kan sannolikheten vara? Det är nämligen så här att när man köper något så simpelt som ett kontantkort så ska Schweizarna krångla till det. För att jag skulle få köpa detta var jag tvungen att visa legitimation som han kopierade. Jag var tvungen att fylla i ett papper med alla möjliga uppgifter, bland annat min adress. Medger att jag inte har hunnit lära mig den helt och hållet, inte postkoden än i alla fall. Men detta hade han inga som helst problem att hjälpa mig med, vilket kanske inte var så konstigt. Han visste vilket hus jag bor i och allt. Men jag har ingen aning om var han bor. Så allt är som vanligt för mig…

Med mobilnummer i fickan och nyinköpt choklad i sulkyn bar det av mot lekplatsen. Att vi skulle bli ensamma där var inte svårt att gissa. Regnet hade tilltagit… igen…
Köpte en smörgås till den lilla på vägen mot gungorna. Skyddade av det stora eken på lekplatsen satt hon i sulkyn med regnskyddet på och jag bredvid med paraply och regnjacka och det var riktigt mysigt! Jag laddade med choklad inför knuffandet som skulle göras på gungan. I 18 minuter sjöng jag alla barnsånger jag kan och några till och sedan hade hon gungat klart (eller inte orkade hör mig sjunga längre?). C hämtade oss på tågstationen och vi hämtade upp storebror på vägen hem. Han hade varit på andra äventyr under förmiddagen.

Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska packa ner inför helgen.
Jag vet inte riktigt vad som väntar så jag vet inte vad jag ska packa ner. Men det löser sig alltid. Har i vilket fall som helst fixat det viktigaste:

Laddade kamerabatterier och lunch för i morgon!