Toblerone
Jag har haft en helt underbar söndag vandrandes ned till Genèvesjön. Ryggsäcken var packad med mackor, ett äpple, tröja (som jag aldrig behövde använda), vatten, kamera, telefon, iPod, pengar, en bok och två kartor när jag började min färd nedåt vid 10 tiden. Solen värmde från en klarblå himmel och jag hade hela dagen framför mig…
Skyltat hela vägen var det! Bara att följa de gula skyltarna. Vid vägskäl fanns de olika målen utmärkta med en tidsangivelse efter. Det kan inte bli lättare, tro mig. Här behöver man inte känna sig orolig för att gå vilse. Skulle man ändå lyckas med detta vet man ju alltid att det är neråt man är på väg så det är ju bara att knata på tills man kommer till en by. Ingen risk att man går i cirklar här inte.
Jag hade gått lite drygt halva vägen (i tid innebär detta två timmar) när jag för första gången öppnade munnen och pratade med någon. Det var en äldre herre på golfbanan som så artigt frågade: ”har du gått vilse” (naturligtvis först på franska, men han behärskade även engelska) lite chockerad svarade jag ”nej” för jag kände mig inte det minsta vilsen där jag följde mina gula skyltar…
Jag gick utmed järnvägspåret, mellan fälten, genom skog, utmed vattendrag, undre broar, över broar, på asfalt, utmed en golfbana, längs sjökanten, genom lyxvillaområden, på grusväg och till slut var jag framme i Nyon för att ta tåget tillbaka. Men först gick jag ned till vattnet för att äta min utsökta matsäck som jag släpat på. Och vad händer då? Jo, jag hamnar mitt i en cykeltävling (eller något liknande) folk överallt och motorcyklar och bilar som stängde av vägen för att släppa fram de tävlande. Totalt förvirrad efter att ha vandrat ensam letar jag mig fram till en plats utmed sjön där jag, lite mer avskilt, kan smaska i lugn och ro.
”Route de Toblerone”
Jag som hade hoppats få choklad på vägen…
inte bara se hägringar.
Vilken underbar dag det låter som, hade gärna varit med!Men nu fick jag ju det ändå på sätt och vis. :)Tack och Kram från Camilla
Pakten tycker det låter som om du valde att bara gå nedför, har unga fröken helt hemfallit åt lathet? ;-)
Jösses, här är man ifrån datorn några få dagar och du har hunnit skriva en halv roman...
Du är makalöst duktig på att skriva och vilka härliga bilder!
Bloggen är verkligen fantastisk och mycket rolig att läsa!
Tack för tipset om pannkakorna, insåg plötsligt att det var alltför länge sedan vi åt det hemma hos oss. Jag tycker dock själv att min egen pannkaksvändare funkar alldeles utmärkt men ska det va så, så ska jag lyfta luren och beställa en "Riktig!" :)
Kram
Försvarstal.
Det finns inget som heter bara nedför i Schweiz. Du får uppför i alla sammanhang, någon stans på vägen. Men denna gången var det övervägande nedför. Men efter 4 timmars vandring känns det dagen efter ändå. ;)
Så om pakten ska kvarstå e de bäst att du sätter igång och promenera…
Du bangar väl inte?!
Om nu mamman får lägga sig i (det gör hon ändå förresten) så är det eter värre att vandra nerför! Det tar längre tid och är enligt mig jobbigare! Hur känns framsida lår idag?
Vilka fantastiskt fina bilder du knäppt!
Puss och kram!
Pakten vill bara pålysa att man kan byta ut promenaden mot att jobba i studion.
Fast det är ju, som alla vet, MYCKET jobbigare!! ;-)
Sjukt vackra bilder!
