Snart hemma.
Jag kommer ihåg när jag skrev att jag hade varit här i 10 dagar, det kändes som jag hade varit här i en evighet. De följande 10 dagarna gick betydligt fortare! Och vad som hände efter det har jag egentligen ingen aning om. Eller så är synd att uttrycka det. Jag vet precis vad som har hänt. Jag har haft en underbar varm skön sommar tillsammans med, en för inte mindre än ett halvår sedan okänd familj.
Nu har jag tagit fram resväskan igen och börjat packa ner mina saker. Av någon oviss anledning har jag mycket mer saker nu än vad jag hade när jag kom hit. Jag förstår verkligen inte hur det kan ha gått till…
Så härligt det har varit att vandra med dig, Camilla och Per i de Schweiziska alperna. Man har funnits på plats tack vare dina dagbeskrivningar. Bilderna är helt underbara. Ni är duktiga fotografer alla tre. Det är allt tur att den där stenen var väl förankrad i urberget men det måste ha varit en stor frestelse att ge sig upp på den - och du kunde inte motstå frestelsen utan kände dig som en liten tjej på äventyr. Tur att inte din mamma var med för då hade du kanske inte kommit upp på stenen.
Den lilla handen med blomman i senaste bloggen är bara så härlig. Vilken ljuvlig liten hand.
Det finns kanske mer plats i bilen än i ett flygplan med tanke på ditt bagage. Dom kan ju sätta på takboxen om det skulle knipa.
Ha det riktigt bra och välkommen hem.
Ann-Mari och Tore
kan nog gissar hur det gick till... ;) att väskorna helt plötsligt inte rymmer vad de gjorde?
Skall vi smäcka på takboxen?
Det finns en lite kille i familjen här hemma som väntar och längtar och har sparat sina nyinköpta joggingbyxor och sweatshirt tills han ska till dig...
Snart börjar vi mata mil!
Imorgon blir det BodyPump 71 först! Ny korreografi! Håll tummarna! Snart är du med och tränar...
Puss och kram
mamman
PS
...som sällan säger nej...
...till tokiga upptåg och svindlande upplevelser tror nejet hade legat betydligt närmare till hands om avsändarna i ovanstående inlägg varit med ;) hihi
Jo, Idas mamma har nog rätt i det. Hon känner oss ganska väl. Båda två i den här familjen är lika hariga - kanske speciellt när det gäller barnbarnen.
Visst känns det helt fantastiskt när man får höra hur den unge mannen vill visa sina nyiköpta grejor för Ida. Han har längtat.
Det har vi också.
Ann-Mari och Tore
Jag är så sugen på att få börja träna igen. :)
Jag har två väskor + massa mer.. haha.. de kommer ta lite plats, men vi kan väl höras på skype. Ni behöver inte växla så mkt pengar heller. Jag har endel kontanter som jag är glad om ni kan använda...
Jag saknar honom med, vi pratade faktiskt på MSN igår. :)
Ses snart.
