Har varit vaken i en snart två timmar nu. Jag fick nämligen den stora äran att släppa av föräldrarna på flygplatsen. De åker på semester i en vecka, så nu är vi återigen fem i huset… storebror, lillasyster, Grandma and Grandpa och så jag.

När jag körde hem från flygplatsen och solen började lysa allt starkare och färga himlen bakom bergstopparna orange fick jag den där känslan igen; jag är utomlands. Men i samma ögonblick som mina sinnen blir medvetna om det talar mitt medvetna om för mig att det är du ju faktiskt. Detta är utomlands, och om mindre än en månad så är du hemma igen….

Samma vy som igår...

men det är onekligen svårt att tröttna på den.