Jag har aldrig varit så här fattig…
Jag har aldrig varit så här exalterad…


Här har mina pengar satts i rullning...

Här är underbart mycket snö och jag har fått åka skidor i all denna härliga mängd.

Har aldrig förut sett så mycket snö falla på så kort tid och inte heller något så intensivt snöfall. De senaste 7 dagarna har vi fått över 2 meter snö, närmare bestämt underbara 217 cm. Men var på jorden ska man befinna sig för att få uppleva detta? Helt klart är att man inte kan tro att man ska få se de i en liten håla strax utanför Göteborg!
Jag har gjort en uppdatering!

Nu återstår bara träning, träning, träning… så man kan bli lite (menar naturligtvis mycket!) bättre…

Började med julfirandet igårkväll.
Åt världens julbord! Svenskarna i de andra huset hade fixat och donat så de va ingen som kunda märka att vi inte var hemma. Vi fick till och med klämt in Kalle på kvällen strax innan tvåsnåret efter julklappsspel.

Själv spelade man till sig fyra tjänster!
Så här gick leken till:
Alla gav en matpresent (värde 5 dollar – alla från mitt hus gav den givna paketen godis!) och alla gav en present i form av en tjänst.

Så nu ska jag
- gå på lunchdejt
- få vallat skidorna
- ringa en vän (när som helst för stöd)
- få ett bullbak

Känner mig oerhört nöjd med oddsen! Vem hade trott att man skulle få de två man var garanterad (om vi hade gjort det safe och bara bytt) till att bli fyra! Nu var det ju dock någon stackare som blev utan. Men vad kan man säga.
Djungelns lag!

Idag drar jag vidare på nästa julefirande. Kennedy som jag har hjälpt att passa James och hennes man Willy har bjudit hem mig på familjejul! Så nu ska jag få fira en riktig kanadensisk familjejul med allt vad det innebär.

Jag avslutar stort med ett andra julfirande idag (efter lite skidåkning)!


Vi ser de snöar, vi ser det snöar det var väl juligt HURRA!
(taget på julaftons morgon - ser ni granen på nerdervåningen till höger? Jajamen, vi har röd julgransbelysning!)

Vår bastu inredd med indianinspiration.

Vi har tjock liggande timmer på väggarna, totempåle som lyser rött, snöskor över dörren, fåglar som flyger på väggen, snidade träfigurer, en lysande sten, en tygbonad som går att tända föreställande ett träd som tappar sina löv i förberedelse för vintern, gardiner med indianinspirerande motiv, kistor, torkade blommor, soffbord med bordsskiva i sten, lysande kruka på väggen, nakna kroppar (gipsfigurer) på väggen (här bör tilläggas att de hänger över min och Angelicas sängar i sovrummet), heltäckningsmatta (vad annars?), kistor, massor av plädar och filtar överallt på vägarna, på sofforna, över trappräcket…

Just nu så mår jag inte bäst. Knarkar någon motsvarighet till Alvedon och sniffar nässpray. Suger på halstabletter och nyser lite då och då. Men de ska nog snart försvinna med den dunderkur av medicin som jag har laddat upp med.

Nässpray som inte får användas mer än tre dagar i rad för det är så starkt. Jag tog två spray i vardera näsborre i gårkväll (enligt förpackningens instruktioner) och det höll sig ända till sent in på eftermiddagen/nästan kvällen idag! Har svaga funderingar på hur mycket av hjärnan det blåser ut på samma gång…

Poppar två piller varje kväll framemot sex för att inte spränga det som finns i huvudet (om de nu inte är någon form av eko, efter nässprayets framfart, som skapar denna dunkande effekt).

Strepsil finns även att finna i Kanada. Men de e bara två i rad på varje karta i stället för de tre som vi har hemma. Men jag är ganska säker på att de är lika dyra!

Som bonus blir jag sponsrad av Kennedy med någon form av tabletter som ska ge immunförsvaret en extra kick. Tre stycken – morgon, middag, kväll. Måste vara bra, kanadensiska landslaget käkar ju dem!

Jag tror inte jag kan säga att jag är sjuk länge till…

Så har man klarat av att jobba EN dag utan att äta något godis alls!

Ge mig en stor applåd för det förtjänar jag! Jag är lika stort chokladmonster som min mamma är kakmonster och det säger inte lite de! Inte nog med att jag jobbar i en butik med hur mkt godis som helst jag får äta hur mycket godis som helt, helt gratis! Ni fattar ju vilket paradis. Som chokladsåsen till glassen (dvs pricken över i:et – för er som inte fattade detta) så ber de mig hela tiden att prova nya godissorter… jag är inte svårövertalad.

Jag var så stolt när jag låste och gick hem för dagen att jag nästan (men bara nästan) tänkte belönat mig själv med en chokladbit på hemvägen…

Så min roomie har en blogg som jag tycker att ni ska spana in!

Läs den för nöjes skulle eller om jag är för dålig på att uppdatera eller om ni verkligen vill ha bekräftat att jag gör de jag säger. Jag är ganska säker på att mitt namn kommer att dyka upp mer än en gång. Vi delar ju trots allt samma rum…


Hon skickade in en av bilderna från bloggen till InternEx där bilden blev veckans bild.
(Och vem är fotografen?)

Så har man flyttat på nytt!
Jag tror jag försöker kompensera för den stabila uppväxt som jag har haft.
Tredje boendet på drygt en månads tid.

Just nu bor jag hos min chef och hennes son medans pappan i huset är på äventyr med det kanadensiska landslaget i Europa. Så för att göra hennes mornar lite lättare så hjälper jag henne med James (som jag har passat förut). Vi ritar helikoptrar och äter gröt!

och vi har julgran med duvor i toppen…

Igår var jag så där lagom seg. Ni vet, förkylning smygandes i kroppen och sovit alldeles för dåligt, ingen riktig ordning i vardagen och allmänt trög i huvudet. Kom hem från grannen och skulle laga mig lite mat. Vilket inte var så svårt. Jag tog allt jag hade i kylskåpet: köttfärs, potatis, gröna bönor och de fanns inte mer än så…
Tidseffektiv som man vill tro sig vara, och även försöker, tänkte jag diska de där nedrans vinglasen som hade stått i diskhon i minst tre dagar. Feppel, feppel och vips så hade det första vinglaset gått i tusen bitar på golvet. Jaha ja… man kan inte alltid ha tur. Hur man nu kan ha tur när man tappar ett vinglas? De kan ju inte hålla hur man än bär sig åt när det är kakel som fångar upp glaset när det når golvet. I vilket fall som helst tänkte jag att de är bäst att jag torkar och ställer tillbaka det andra vinglaset innan jag har sönder det också. Men vad händer då?
Jo, när jag står och torkar vinglaset med handuken får jag plötsligt två delar av vinglaset. Lite som ett norskt pussel. Nog för att jag har superlim. Men, nää… de håller inte att använda superlim för att laga vinglas…
Till saken hör att jag inte hade druckit något vin. Varken den kvällen eller tre kvällar tidigare. Jag ville bara vara snäll och diska efter min roomie. Ok, sanningen. Jag var förbannat trött på vinglasen och väldigt rädd att jag skulle göra sönder dem om de stod kvar i diskhon någon längre tid. Detta var ju dock en obefogad rädsla då ödet tog det i sina egna händer och såg till att de blev gjort i vilket fall. Men nu står där iaf inga vinglas längre. Så lite nöjd kanske jag kan va?!

Idag har jag blåst upp över 50 heliumballonger!

Jag fattar bara inte vad folk har alla till. Ger bort när folk fyller år? Eller köper man dem när man ska ha kalas? Det står i alla fall Happy Birthday på hälften. Det är inte så heller att ett barn kommer in och köper en utan folk köper ballonger för flera hundra. Både 10 och 20 stycken åt gången…
10 ballonger av den billigaste varianten motsvarar 150 kr. Om jag fyller år vill jag mycket hellre ha choklad för 150:- än ballonger. Och jag bjuder hellre gästerna på choklad än låter dem titta på ballonger! (Ingen köper bara den billigaste, de verkar väl fattigt eller ngt antar jag – finns ballonger för drygt 50:-/st.)

Det är nog dags för en undersökning…
Vad är motsvarigheten till SIFO här?

Vi har haft underbart soligt väder i några dagar nu. Men idag regnar det i byn och en bit upp i backen. På toppen blir det dock snö som faller, vilket gillas starkt.

Idag är lugn dag som började med sovmorgon…


foto: Angelica "Hasse" Hansson

Nu har vi sett till att det kommer bli en bra jul även här!
Jag gjorde degen igår så idag var det dags...





Imorgon blir det skidor följt av garnering av pepparkakorna. :D



ps. bäst av allt: Jag får inte ont i magen av degen!

För snart två veckor sedan fick de rädda en björn ur ett träd här i byn. Brandbil och allt var på plats för att rädda denna något vilsna bamsing. De e sådant vi gör med katter hemma…

När vi satt och åt hamburgare härom veckan såg vi en björn traska förbi fönstret. Det är så vi ser katter hemma…

Här har man ingen björnskräck, men man har respekt.