Så då sitter man här I Vancouver, på ett hostel, vaken före alla andra och väntar på att staden ska vakna. Eller helt ensam är jag inte om att vara vaken. Det sitter en tjej här och spelar gitarr, hoppas hon gör det varje morgon!
Lugnt och stilla, på tv går tyst en NBA match, jag har det rätt bra...

Resan gick fint. Fick tulla väskorna i USA, men de gick supersmidigt och ingen kö någonstans! Känns som jag gick en mil på alla dessa flygplatser. Landade i ena änden och skulle boarda i andra. Bara att ta sig till passkontrollen i Vancouver kändes som en halv mil. Men det var en vacker flygplats med rinnande vatten överallt, från väggarna och mellan rulltrapporna, stora och små träskulpturer och jag undrade om jag verkligen var på en flygplats ett tag. Men det ska tilläggas att jag var extremt trött och kanske lite luddig i mitt omdöme. För en flygplats kan väl inte vara vacker?

Nu är det dags för frukost. Gissa vad?
Rätt!
Vitt rostat bröd med marmelad...