Lite Kaviar, någon?
En snutt ur en konversation med mina älskade föräldrar (över Skype naturligtvis).
Ida säger: Vet ni vad jag ska göra? Jag ska börja med klättring
Pappa: Ja, de ska nog funka bra för du är väl inte rädd för höjder?
Ida: Nä, de tror jag inte. Är jag de?
Senare i disskusionen...
Mamma: Klättrar du upp så ska jag nog hitta något sätt att går runt.
Pappa: Då tar jag helikoptern upp!
(Japp, mamma är extremt höjdrädd – hade hon vuxit över en natt och blivit två meter lång hade hon gått runt med svindel hela dagen, de räcker inte alltid med fötterna på jorden. Och pappa, ja han är pappa – vi kan kalla de charmigt)
Ida säger: Vet ni vad jag ska göra? Jag ska börja med klättring
Pappa: Ja, de ska nog funka bra för du är väl inte rädd för höjder?
Ida: Nä, de tror jag inte. Är jag de?
Senare i disskusionen...
Mamma: Klättrar du upp så ska jag nog hitta något sätt att går runt.
Pappa: Då tar jag helikoptern upp!
(Japp, mamma är extremt höjdrädd – hade hon vuxit över en natt och blivit två meter lång hade hon gått runt med svindel hela dagen, de räcker inte alltid med fötterna på jorden. Och pappa, ja han är pappa – vi kan kalla de charmigt)
Kommentera
Postat av: mamma
Kaviaren kan jag fixa men klättra får du nog som sagt göra utan mig ;)
Och är man dum nog att hoppa ut från världens högsta bungyjump så kanske man inte behöver fundera på om man är höjdrädd. Skulle vilja påstå att det är inte bara höjdskräck man saknar ... ;)
puss
något er än kaiar som saknas från Svedala?
Trackback
