Så de kan gå med mycket snö!
Det gäller att inte ha ont i ryggen om man vill gå över vägen...
Vissa investerar i aktier andra i...
Nu har jag investerat I lavinutrustning. Så när det är backcountry åkning ska jag kunna både blir hittad, hitta, gräva upp och bli uppgrävd av mina vänner.
Förhoppningsvis har jag precis slängt 4500 i sjön för jag vill aldrig hamna i en situation där jag behöver utrustningen. Men om det händer skulle jag aldrig förlåta mig själv om någon dog för att jag hellre köpte något roligare för 4500. För vad är egentligen det om man kan rädda liv.
En piss i Nilen, en fis i rymden, ett sandkorn i öknen eller en droppen i havet.
Billig försäkring i mina ögon. Nu gäller det bara att läsa på och lära sig allt om sin utrustning. Kanske till och med investera i en kurs och bränna lite fler tusenlappar…
Förhoppningsvis har jag precis slängt 4500 i sjön för jag vill aldrig hamna i en situation där jag behöver utrustningen. Men om det händer skulle jag aldrig förlåta mig själv om någon dog för att jag hellre köpte något roligare för 4500. För vad är egentligen det om man kan rädda liv.
En piss i Nilen, en fis i rymden, ett sandkorn i öknen eller en droppen i havet.
Billig försäkring i mina ögon. Nu gäller det bara att läsa på och lära sig allt om sin utrustning. Kanske till och med investera i en kurs och bränna lite fler tusenlappar…
Lite Kaviar, någon?
En snutt ur en konversation med mina älskade föräldrar (över Skype naturligtvis).
Ida säger: Vet ni vad jag ska göra? Jag ska börja med klättring
Pappa: Ja, de ska nog funka bra för du är väl inte rädd för höjder?
Ida: Nä, de tror jag inte. Är jag de?
Senare i disskusionen...
Mamma: Klättrar du upp så ska jag nog hitta något sätt att går runt.
Pappa: Då tar jag helikoptern upp!
(Japp, mamma är extremt höjdrädd – hade hon vuxit över en natt och blivit två meter lång hade hon gått runt med svindel hela dagen, de räcker inte alltid med fötterna på jorden. Och pappa, ja han är pappa – vi kan kalla de charmigt)
Ida säger: Vet ni vad jag ska göra? Jag ska börja med klättring
Pappa: Ja, de ska nog funka bra för du är väl inte rädd för höjder?
Ida: Nä, de tror jag inte. Är jag de?
Senare i disskusionen...
Mamma: Klättrar du upp så ska jag nog hitta något sätt att går runt.
Pappa: Då tar jag helikoptern upp!
(Japp, mamma är extremt höjdrädd – hade hon vuxit över en natt och blivit två meter lång hade hon gått runt med svindel hela dagen, de räcker inte alltid med fötterna på jorden. Och pappa, ja han är pappa – vi kan kalla de charmigt)
Vill ha minusgrader!
Så här kan de se ut när jag går till jobbet…
Men just nu är det regn och slask.
Men just nu är det regn och slask.
Vem vill köpa jeans när man kan köpa annat...
Vad gör man när man har fått hål i sitt enda par jeans och inte har någon symaskin?
Idas lösning: Fram med kökskniven och börja skär fler hål!
Pengarna jag sparar på att inte köpa jeans går oavkortat till lavinsändare och spade.
Idas lösning: Fram med kökskniven och börja skär fler hål!
Pengarna jag sparar på att inte köpa jeans går oavkortat till lavinsändare och spade.
Extreme crocheting
Vad gör Ida när hon vet att det är isigt i backen och att solen ska skina hela dagen?
Japp, hon gör det ni tror ni ser!
Har aldrig förut virkat med så fin utsikt!
Hasse (min roomie kallas Hasse, men heter Angelica) och jag bestämde oss för att ta det lite piano. Garnnystan åkte ner i ryggan och vi gick i skidutrustning till backen och åkte hela vägen till Whistlertoppen. Efter några svängar hittade vi några fina granar och där blev vi kvar resten av den dagen (mer eller mindre - vi åkte och tog en kopp värmande innan vi åkte ner).
En dag med ro för själen.
Japp, hon gör det ni tror ni ser!
Har aldrig förut virkat med så fin utsikt!
Hasse (min roomie kallas Hasse, men heter Angelica) och jag bestämde oss för att ta det lite piano. Garnnystan åkte ner i ryggan och vi gick i skidutrustning till backen och åkte hela vägen till Whistlertoppen. Efter några svängar hittade vi några fina granar och där blev vi kvar resten av den dagen (mer eller mindre - vi åkte och tog en kopp värmande innan vi åkte ner).
En dag med ro för själen.
Tunga snö och starka ben.
Ute tidigt. Bland de första upp i liften. Försten att svänga i nysnön.
Underbar känsla!
Vi fick en riktigt härlig timma på morgonen innan det började töa. Då blev de in och ta en kopp varm choklad. Torka upp lite efter alla den blöta snön.
Vi hade bestämt oss för att köra en kort dag och hade därför inte med oss någon mat ut. Lite russin till chokladen och sedan bar det av ut igen.
Hittade helt orörd snö i skogen!
Vilken dröm. Så vad göra man? Man stannar kvar och åker (med eller utan mat i magen spelar ingen roll). Hungern och de brännande benen är ett minne blott så fort man svänger av transportsträckan och ner i skogen. Nya skidorna får mig att flyta och jag kan bara njuta. Man ska ju dock helst svänga runt träden. Ibland svänger jag inte... man kan även kalla mig en trädkramare.
Väl tillbaka på transportsträckan för att ta sig tillbaka är det dock lite segt… men man gör om det!
Underbar känsla!
Vi fick en riktigt härlig timma på morgonen innan det började töa. Då blev de in och ta en kopp varm choklad. Torka upp lite efter alla den blöta snön.
Vi hade bestämt oss för att köra en kort dag och hade därför inte med oss någon mat ut. Lite russin till chokladen och sedan bar det av ut igen.
Hittade helt orörd snö i skogen!
Vilken dröm. Så vad göra man? Man stannar kvar och åker (med eller utan mat i magen spelar ingen roll). Hungern och de brännande benen är ett minne blott så fort man svänger av transportsträckan och ner i skogen. Nya skidorna får mig att flyta och jag kan bara njuta. Man ska ju dock helst svänga runt träden. Ibland svänger jag inte... man kan även kalla mig en trädkramare.
Väl tillbaka på transportsträckan för att ta sig tillbaka är det dock lite segt… men man gör om det!
Vi älskar nederbörd!
På väg ut genom dörren för att traska i regnet och ta gondolen upp i snön! ”Bara” 10 cm nysnö i natt…
Regnar de i dalen snöar de på toppen!
Det finns ingen som klagar på när det slaskar här.
Regnar de i dalen snöar de på toppen!
Det finns ingen som klagar på när det slaskar här.
Bättre vara ute på hal is och ha de glatt, än att gå i lera och sörja...
Man ser fler och fler som kommer in och handlar lite godis med bruten arm, haltande, blåtiror eller uppskrapade ansikten (snacka om att kyssa snön)...
Man blir mer och mer tacksam för att man är försäkrad, för de känns inte som att någon går säker när snowboardåkare är i farten i backen och parkeringen blir spegelblank av glashal is!
Man blir mer och mer tacksam för att man är försäkrad, för de känns inte som att någon går säker när snowboardåkare är i farten i backen och parkeringen blir spegelblank av glashal is!
Turkosa naglar
Nu har vi fått tillökning i huset.
2 nya grabbar som förstår norska. (Vilket jag uppenbarligen inte gör!) De är två svenska snubbar som har bott i Oslo de senaste åren.
Så jag stod för guidning igår. 8 på morgonen traskade vi hemifrån och började dagen med att köpa pjäxor. Sedan blev det inköp av skidor och tillslut hamnade vi i kön till liftkorten. 1200 var vi uppe i backen och reda att ta oss an pudret!
Helt underbar åkning och jag flöt på mina 115 mm under foten. Det är lätt att vara fattig när man vet varför!
När vi åker sista åket ser vi en liten grön hjälm som ligger i en sjukvårdssläde efter i skidåkare som tolkar efter en skoter. Vi konstaterar ganska snabbt att vi tycker synd om snubben (antaget att det är en kille – procentuella chansen är ju betydligt högre att det är en kille både med tanke på könsfördelningen och vad vi respektive killar har innanför pannbenet).
Sista, verkligen sista åket. Liftarna hade tagit sista lasten upp och det fanns bara ett alternativ och det var att åka hela vägen ner. Man ska aldrig ta sista åket!
Stackarna måste haft obarmhärtigt ont där han låg och fick sniffa lustgas.
Gissa vad som satt i min soffa när jag kom hem. En norrman som åker i skidbacken med grön hjälm och som inte tog sig ner på egen hand efter sista åket…
2 nya grabbar som förstår norska. (Vilket jag uppenbarligen inte gör!) De är två svenska snubbar som har bott i Oslo de senaste åren.
Så jag stod för guidning igår. 8 på morgonen traskade vi hemifrån och började dagen med att köpa pjäxor. Sedan blev det inköp av skidor och tillslut hamnade vi i kön till liftkorten. 1200 var vi uppe i backen och reda att ta oss an pudret!
Helt underbar åkning och jag flöt på mina 115 mm under foten. Det är lätt att vara fattig när man vet varför!
När vi åker sista åket ser vi en liten grön hjälm som ligger i en sjukvårdssläde efter i skidåkare som tolkar efter en skoter. Vi konstaterar ganska snabbt att vi tycker synd om snubben (antaget att det är en kille – procentuella chansen är ju betydligt högre att det är en kille både med tanke på könsfördelningen och vad vi respektive killar har innanför pannbenet).
Sista, verkligen sista åket. Liftarna hade tagit sista lasten upp och det fanns bara ett alternativ och det var att åka hela vägen ner. Man ska aldrig ta sista åket!
Stackarna måste haft obarmhärtigt ont där han låg och fick sniffa lustgas.
Gissa vad som satt i min soffa när jag kom hem. En norrman som åker i skidbacken med grön hjälm och som inte tog sig ner på egen hand efter sista åket…
Julgarnen lutar och dammråttorna är borta!
På julafton delades det ju ut olika tjänster som julklappar. Min tjänst var att sticka eller virka en mössa (eller vantar) efter önskemål.
Axel som spelade till sig min papperslapp i den något hysteriska julklappsjakten med tärningar som bytte händer önskade sig ett par torgvantar med mönster!
Jag som trodde jag gav bort en lätt sak fick helt klart bita i det sura äpplet. Men har man tagit Fan i båten får man ro honom i land
Beställde garnet någon dag efter jul och har sedan dess hållut utkik efter mina garn och stickor. Men jag börjar tvivla på hur många stationer det finns som ska passeras innan garnet är i mina händer. Än så länge har vi avklarat dessa…
Axel som spelade till sig min papperslapp i den något hysteriska julklappsjakten med tärningar som bytte händer önskade sig ett par torgvantar med mönster!
Jag som trodde jag gav bort en lätt sak fick helt klart bita i det sura äpplet. Men har man tagit Fan i båten får man ro honom i land
Beställde garnet någon dag efter jul och har sedan dess hållut utkik efter mina garn och stickor. Men jag börjar tvivla på hur många stationer det finns som ska passeras innan garnet är i mina händer. Än så länge har vi avklarat dessa…
I väntan på googlebrännan
Idag så fyndade man i backen...
En halvt urdrucken giftblå energidryck och en övergiven skida.
Han med energidrycken är jag inte så orolig för men jag undrar hur det gick för den stackaren som fick åka ner på en skida.
Energidrycken har hamnat i soporna och skidan lämnade jag till någon liftsnubbe som log och frågade om jag såg några fötter som stack upp ur snön. Men icke. En ensam skida var allt jag fann. Hoppas att den lilla pojken eller flickan som tappade skidan fick åka skoter ner! (Det var nämligen en barnskida.)
En halvt urdrucken giftblå energidryck och en övergiven skida.
Han med energidrycken är jag inte så orolig för men jag undrar hur det gick för den stackaren som fick åka ner på en skida.
Energidrycken har hamnat i soporna och skidan lämnade jag till någon liftsnubbe som log och frågade om jag såg några fötter som stack upp ur snön. Men icke. En ensam skida var allt jag fann. Hoppas att den lilla pojken eller flickan som tappade skidan fick åka skoter ner! (Det var nämligen en barnskida.)
Min framtid är så ljus att jag måste ha solglasögon.
Om 2011 kommer bli ett lika fint år som 2010 är det bara att luta sig tillbaka och njuta.
Jag har inga planer och inga nyårslöften (funderade ett tag på att begränsa godisintaget men kände inte för att misslyckas…).
Jag har inga planer och inga nyårslöften (funderade ett tag på att begränsa godisintaget men kände inte för att misslyckas…).
