Idag har jag inte gjort mycket nytta. Skickat iväg mitt cv till lite olika ställen som söker jobb, så vi får hålla tummarna att jag får några svar tillbaka.

Det bästa av allt är: har man dålig hårdag är det bara att ta på sig en mössa och så har man löst det problemet.
Ingen tycker att man är konstig för att man går runt i mössa!
Att stå framför spisen och laga mat i stickad mössa är inget konstigare än att man tvättar händerna innan man lagar mat.
Att sitta och titta på tv i mössa är inget konstigare än att man har dipp till chipsen.
Att man behåller mössa på när man kommer utifrån och in i värmen är inget konstigare än att man behåller sockarna på när man tar av sig skorna.
Inget för er överheta människor som aldrig fryser. Men för en annan som både har dålig hårdag lite då och då och fryser allt som oftast är detta ett mycket härligt och upplyftande inslag i livet.

För er som undrar.
Japp, jag har ont i kroppen idag!

Då har man köpt både löparskor och löparbyxor och invigt båda!

Jag kanske skulle hållit mig under 10 km, men nej… så vi får väl se hur kroppen känns imorgon. Jag har i alla fall varit ordentlig och stretchat igenom kroppen för att minimera påföljderna och förhoppningsvis slippa den inflammatoriska träningsvärken. Jag har ju trots allt inte sprungit sedan i våras.

Här finns en hel del olika gym och alla är väldigt seriösa och ambitiösa, fina och fräscha. Så jag tänkte att jag skulle leta upp något trevligt gym så jag kan få behålla lite av det som jag lyckats bygga upp (sanningen: lillebror får INTE bli starkare).

Idag har jag återigen varit ute och slitit på mina Converse. Det enda jag saknar här är joggingskor och en riktigt bra karta. Jag vet inte, men jag känner mig oroväckande lik min mamma…

Promenaden gick idag utmed ett vattendrag som mycket poetiskt hette River of Golden Dreams.
Vem vill inte gå där varje dag?

Jag är dock inte rikgit lika sugen på att gå till Lost Lake som inte ligger så långt härifrån!

2 timmars prommenad runt en vacker sjö i Converse…
det är tur att skorna blir snyggare ju slitnare de är. För de får verkligen slita ordentligt just nu.

På onsdag åker jag ner till Vancouver och köper mig ett par löpardojjs så jag kan ge mig ut och springa.


Igår provade jag en ny stig, även denna med Converse på fötterna.

Jag har alltid tyckt om egenskapen att vakna ”tidigt” på morgonen oavsett hur sent jag går och lägger mig. 10:00 är mitt max, längre sover jag inte.
Men här…
Man går och lägger sig mellan sju och åtta på morgonen (svensk tid) och sedan vaknar jag likförbannat vid tio-tiden. Vilket betyder att jag vaknar vid tre på natten här. Nu har jag i alla fall lyckats så bra att jag inte vaknar före två-tiden.

Men vad händer?

Jo, denna annars så enormt trevliga festlighet då vi får sova en timma längre inträffar. Jag får ytterligare en timma att kämpa mot på morgonkvisten… suck


Vackraste morgonen i Schweiz!

Same, same but diffrent...

Jag fick precis den konstigaste frågan någonsin…

Konstigare än alla dessa frågor som man kan få på Grandma’s;
- Vad är det här för skål? (Tja, vad svarar men på den frågan? De e en skål som man har saker i… du kan ha godis, potatis, plantera blommor, förvara knappar, som prydnad… med andra ord: Gör vad du helst känner för med skålen bara du betalar den innan du går ut.)
- Har du bra smak? (Tro fan jag har bra smak! Det är du som har dålig om vi tycker olika.)
- Var ska jag göra av chipset? (Chips äter man på fredagar i soffan framför TV:n. Chipet däremot…)
- Vad tycker du jag ska köpa för kuddar? Jag har vitt kök med vita gardiner, vitt i hallen och så har jag ett vitt vardagsrum med en ljus soffa. Jag skulle gärna vilja ha in lite färg, vilken färg ska jag välja på mina kuddar? (Det roligaste av allt med den här frågan är att 9 av 10 kunder som ställer den går från butiken med vita kuddar efter att du har föreslagit alla världens färger som kan tänkas pigga upp deras väldigt entoniga vardag…)

Frågan jag precis fick var ganska enkel:
Do you know what time it is?
En snabb titt på skärmen och jag kan svara att klockan är 7:40...
och sedan frågar han:
In the morning?

Han var helt seriös och såg ganska trött ut så de va inte läge att ge honom ett fyndigt svar. Stackars kille… hur lost får man vara om man inte vet vilken sida om dygnet man är på. Han måste precis ha kommit hit med flyg…

Så då sitter man här I Vancouver, på ett hostel, vaken före alla andra och väntar på att staden ska vakna. Eller helt ensam är jag inte om att vara vaken. Det sitter en tjej här och spelar gitarr, hoppas hon gör det varje morgon!
Lugnt och stilla, på tv går tyst en NBA match, jag har det rätt bra...

Resan gick fint. Fick tulla väskorna i USA, men de gick supersmidigt och ingen kö någonstans! Känns som jag gick en mil på alla dessa flygplatser. Landade i ena änden och skulle boarda i andra. Bara att ta sig till passkontrollen i Vancouver kändes som en halv mil. Men det var en vacker flygplats med rinnande vatten överallt, från väggarna och mellan rulltrapporna, stora och små träskulpturer och jag undrade om jag verkligen var på en flygplats ett tag. Men det ska tilläggas att jag var extremt trött och kanske lite luddig i mitt omdöme. För en flygplats kan väl inte vara vacker?

Nu är det dags för frukost. Gissa vad?
Rätt!
Vitt rostat bröd med marmelad...