Här är syskon och syskonbarn med familj på besök. Hela huset är fullt av människor och det är alltid trevligt! Många tallrikar på bordet och mycket prat. Språk blandas (mer än vanligt) och det är mycket skratt.
Barnen leker och har roligt. Det är fantastiskt att se hur man kan förstå varandra så bra utan att prata samma språk. (Jag önskar att fler politiker hade barn som förebilder!)

Solen värmer och framåt eftermiddagen blir det åskskurar. Hela huset vibrerar och det är så man vill gå ut och kolla om skorstenen sitter kvar eller om grannhuset har jämnats med marken. Men detta är mycket bra för min träning. Detta innebär nämligen att temperaturen sjunker och jag kan gå ut och springa i mildare förutsättningar…

För bara några dagar sedan ringde jag på dörren hemma… ingen visste något!

Jag har aldrig sett dem så chokade!
Helgen har jag med andra ord spenderat med mina nära och kära i ett Sommar-Sverige när det är som bäst! Tårta, havet, sol, hundpromenader, sommarstugor, shopping, födelsedagar, blommor, bryggor, vatten, bikini, värme och en massa kärlek…

Tillsammans med två små glada busar gick jag mot lekplatsen, skuttandes och skrattandes på gatan. Storebror hade den klassiska tävlingen ”försten till” och lillasyster skulle prova att hoppa från en stenkant…
men tvekade i sista sekunden. Ajaj, det gjorde ont! Utan förvarning stöp hon ner och landade på knäna. Ingen större fara skedd dock. Hon tog smällen mot all förvåning och med bara några snyftningar var hon på väg upp igen. Men då hände det! Hon fick syn på skrapsåret på benet. Så ytligt att det knappt räknas som skrapsår, inte närheten till blod men det var stort. Och vilket tjut, den unga damen har röstresurser som inte är av denna värld.

Snabbt konstaterade smärtan sitter inte i själva handlingen eller där man slår sig som hårdast. Smärtan finns där spåren finns, inget skrapsår, inget skrik…


Från senaste hikingturen. (Spana in stenmuren mamma ;)

Jag börjar fundera på om jag har för mycket fritid?
Med hjälp av internet har jag börjat leka mer och mer i Photoshop. Det finns hur många roliga tutorials som helst att hämta inspiration från. Bara att börja googla...

Har i alla fall tagit lite delar här och lite delar där i denna bild…



och skapat mig detta husdjur…

En ny telefon står högt upp på min inköpslista. Jag är helt övertygad om att ni förstår varför. (Jag tror många av er också är medvetna om varför jag inte har köpt en ny än. Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge.)

Jag måste ha en nål för att kunna starta den och även då kan det vara lite knivigt att få igång den (vill jag stänga av den tar jag ut batteriet). Ibland trillar oroväckande metallbitar ut ur telefonen. Den får sina spel och då kan jag inte gå in i menyn utan måste skapa en genväg och använda mig av genvägen för att komma till applikationen som jag önskar använda. Alla knapparna är trasiga, det är dock bara ett estetiskt problem så jag klagar inte så högt över detta. Lite då och då fastnar jag i metallpiggarna som sticker ut och det är inte så roligt när de händer i kläderna! Varken för kläderna eller telefonen…

För bara några dagar sedan hamnande en annan elektronikpryl på inköpslistan. Hamnande faktiskt högst upp på inköpslistan! (Därför är problemet redan återgärdat, men produkten inte i mina händer än. Med andra ord beställd.
Mina hörsnäckor gick sönder, eller en av dem. Bilden talar för sig själv, man kan inte ha den i örat!

Nu är det ju dessutom så att jag har bestämt mig för att genomföra en halv maraton vilket innebär att jag är oerhört beroende av mina hörlurar! Visst fungerar sändare och allt utan att jag har några hörlurar att lyssna i, men hur ska jag veta hur långt jag har sprungit? Ska jag dessutom släpa med mig iPoden (ja, den är oerhört tung) vill jag även kunna lyssna på musik. För närvarande springer jag men en hörsnäcka i ena örat. Eftersom hörsnäckorna är utformade för vänster respektive höger öra innebär det att jag hela tiden har musik i vänsterörat. Med volymen uppskruvad till nästan max blir känslan lite sned. Man känner sig på något vis överbelastad på vänster sida. Lite svårt att förklara, men testa själva att bara sätta i en hörsnäcka och lyssna på högsta volym i 1-2 timmar så vet ni vad jag menar (obs! byte inte öra).

Jag och teknik kommer vanligtvis mycket bra överens. Jag älskar tekniska prylar, detta måste vara en gen från min far.

Men det här?!

Det måste vara mammas gener!
Spana in hennes iPhone så förstår ni vad jag menar. För att läsa mer om hur den blev som den blev kolla här.


Jag är imponerad av att hennes iPhone fortfarande fungerar!

Skrivkramp är ett av de begreppen som inte är så välkänt för mig. Men något som jag just nu bekantar mig med…
Men med tanke på gårdagens text kan ni nog behöva hämta er efter all läsning, så efter allt kanske det inte kommer vid en så dålig tidpunkt...

Kameran går dock fortfarande varm så undertiden får ni nöja er med att titta på bilder. Här kommer lite från dagens hiking.

För att kunna fira midsommar krävs vissa saker, däribland sill. Hur får man då tag på sill i Schweiz? Jo, enklaste sättet är att åka till IKEA.

Morgonen började därför med ett besök på det närbelägna varuhuset IKEA. När man är utomlands så kan det nog inte bli mer svenskt än såhär.
Det första vi såg när vi gick genom dörrarna var en midsommarstång! Alla namnen på möblerna är de samma som i Sverige och stavas med å, ä och ö. Personalen har samma kläder. Det är samma pilar i marken, samma planlösning. Ni fattar, det ser likadant ut över hela världen och det känns precis som hemma. Till och med böckerna i bokhyllorna runt om inne i varuhuset är på svenska.

Jag var helt fascinerad!

Vi traskade runt i varuhuset och tog oss till kassorna och betalade, naturligtvis för mer saker än vad vi från början hade trott att vi behövde. (Detta ställe har en oroväckande egenskap av att skapa behov som man inte visste att man hade.) Nu var det i vilket fall som helst tid att inhandla själva huvudingrediensen – sill.
Jag var i sjunde himlen! Det var längesedan jag fick vila ögonen på något så vackert som en hel pall med Ballerina. Det kan man verklien kalla ögongodis. Erkänner, fotbollstränarna är snygga de också, men de har hård konkurrans av dessa kex.

Om jag skulle drabbas av sjuklig hemlängtan vet jag precis vad jag ska göra. Ta mig till IKEA köpa ett (ok, minst två) paket Ballerina och sedan traska in i soffavdelningen för att slå mig ner i den bekvämaste soffan och läsa den svenska litteraturen. Jag kommer att vara botad när paketen är uppätna och jag har letat mig ut igen, jag är helt säker.

Vi fick tag på sillen och lite extra även i matavdelningen, hittade bilen i parkeringshuset och började vår färd hemåt. Ett stopp vid det gyllene M:et för att inta lite energi…

Väl hemma var det 16° istället för 22° som nere vid sjön, vinden tilltog och det kändes som regnet skulle börja falla vilken sekund som helst. Men detta hindrade inte oss från att ta bilen för att komma till närmsta bästa äng och plocka blommor för midsommarkransar! Undrar vem som ville detta konstiga påhitt? Det hela slutade med två bilar lastade med ungar (grannen med barn följde nämligen också med), regnkläder och diverse tillbehör.
Jag vägrade byxor, det var ju midsommar, i flip-flop, vit klänning, tröja, regnjacka och med bara ben plockade jag blommor och kvistar att binda kransar med.

Hemma igen och nu väntade nästa uppgift. Köttbullar! Med mammas recept rullade jag köttbullar av 1500g färs. Det tog tid. Jag förstår varför det är pensionärernas uppgift… ;)

Fem kransar skulle göras och jag var den enda i hela huset som hade bundit en förut. Så efter köttbullarna var det ut under tak och till att börja binda. Nu hade det börjat regna och midsommarkänsla, det var det i allra högsta grad. C var lite nyfiken och kom ner och gjorde en krans. När alla barnen hade varsin och det bara var min kvar att tillverka insåg jag att det bara fanns en sorts blomma kvar – prästkragar. Som tur var för mig är det precis den blomman jag vill ha i min midsommarkrans! Jag gjorde den sista och traskade upp och vad får jag se i soffan...
Två pappor, båda med varsin midsommarkrans på huvudet. Hur kan det komma sig att det alltid slutar såhär? Ni killar tycker mer om blommor i håret än ni vågar erkänna. Jag är från och med nu övertygad!



Samtidigt som Lisa Ekdahl sjöng på svenska mumsade vi på midsommarbuffén. Där satt vi, i Schweiz, en kanadensiska, en fransos, en tibetanska och två svenskar samt 4 barn med mixat blod och vi åt för kung och fosterland. Köttbullarna tog slut, sillen försvann snabbare än jag trodde och innehållet i skålarna krympte i stadigt tempo…

Sedan blev det efterätt, med lite inspiration från varje land som är representerat i familjen och landet vi bor i. Jordgubbar (ingen midsommar i Sverige utan jordgubbar). Maple Syrup från Quebec i Canada. Den som inte smakar som vår sirap, den smakar mycket bättre. Double Crème – schweizisk grädde från Gruyére! Där fanns även maräng som inte är representerad i någon form av land, men den fick vara med ändå.
Tillsammans blir detta väldigt gott!



Min midsommar var så svensk som den kan bli utan att vara i Sverige. Till och med vädret ställde upp (dagen före var det sjön som gällde för att svalka sig och när vi vaknade i morse var det klarblå himmel och solsken men midsommarafton regnade de).
Jag kan bara konstatera att midsommar måste vara en dömd dag – dömd att innehålla regn på det ena eller andra sättet. Antingen är det 10° kallt och regn som strilar ner från en grå himmel eller så är det åskskurar och kvav värme som framkallar sommarregn och gör så vi får äta måltiden ute, i omgångar…

Men det är väl en del av tjusningen med midsommar.

Mitt huvud känns ganska tomt. Ja, tommare än vanligt för er som undrar! Men detta har en mycket naturlig förklaring. Franska.

Det blir ingen lång uppsats idag om hur härligt det var att gå i den ljumma luften mot bilen bla, bla, bla…

Bjuder på en bild istället. Lekte lite häromkvällen, vet inte om jag blev så nöjd med resultatet. Men så här såg de ut före och efter.

Efter en eftermiddag vid sjön igår bar det av hemåt. Sömnpillret bilen började verka och vi satt och gäspade på kapp. Hungern kom smygandes så där som man bara kan bli hungrig på sommaren när de har varit varmt ute och man har badat. Min absolut bästa fras kom till användning.
-    Vad blir det till kvällsmat?
Om man räknar ut vilken mening jag har använt flest gånger genom livet skulle jag inte bli förvånad om det är meningen innehållande ”vad” och ”mat” som vinner denna mycket ärofyllda tävling. Skulle också kunna vara ”när” och ”mat, men ordet ”mat” ligger definitivt högt upp på listan.

I vilket fall som helst så blev det pizza. En restaurang som inte ser mycket ut för världen på utsidan. Jag skulle inte ha stannat där om jag inte blivit rekommenderat stället… Insidan kunde inte ha varit mindre i min smak – rosa bordsdukar?! Jag överdriver inte om jag säger att det var en gräslig rosa färg. Det var inte bara de rosa bordsdukarna som var smaklösa. Det kändes lite som om man klev in och samtidigt färdades tillbaka i tiden. Men som tur är så är det ju inte möblerna som man äter. Stället var rent och fräscht och pizzan var fantastisk. Jag är ingen pizzaälskar, men den här pizzan!

Mmm…

Vi satt ute och åt i sommarvärmen. (Detta medförde också att vi slapp de rosa dukarna.) Efter att ha tuggat i mig den första pizzaslicen fick jag något kletigt lite vått på handen. Fösta tanken var: Regn?
Men inte en chans, solen sken från en klarblå himmel och jag kunde inte hitta ett moln om jag så letade. Möjligtvis lite skyar på andra sidan sjön över bergen, men regn var omöjligt. Det såg lite lagom vitt ut med gråa prickar i – fågelskit! En fågel hade skitit på min hand. (Tur för den fågeln att det inte var i min pizza.) Jag har levt i nitton år och det var första gången detta hände mig. Men någon gång ska vara den första säger man ju. Vi fick oss ett gott skratt och jag fick lära mig att det betyder sju år av lycka!

Så nu gäller det bara att hålla sig borta från allt vad speglar heter så jag inte reducerar med sju år av olycka.

Har varit molnigt idag, vi har varit i molnen…

Det var en ny upplevelse. Kunde inte se längre än till närmsta grannens hustak. Det gick inte ens att urskilja konturerna på nästa grannes hus! Vattendropparna svävade runt i luften som om de inte riktigt kunde bestämma sig för om de ville falla ner eller inte. (Nu faller de ner med största bestämdhet!)
Värmen har funnits här ändå så de e shorts på som gäller. I alla fall för min del, schweizarna de är ju som sagt inga vikingar så de går fortfarande i jeans men har i alla fall bytt ut jackan mot en t-shirt. De e ju trots allt över 20°C. Jag är väldigt sugen på att se hur mycket kläder de tar på sig på vintern.

Kan de röra på sig?
Eller de kanske inte går ut alls när temperaturen går nedåt?
Vem vet de kanske är jeans och jacka som gäller året runt?


Där regnbågen slutar finner du skatten…

4 år!
Det var inte den stora dagen idag, men det var idag som kompisarna kom och det var kalas.

Strålande solsken och 30 grader varmt. Springa i vattenspridaren, leka i vattnet, fiskedamm från balkongen, vattenpistoler och massor med skratt.

Alla ingredienser som ett riktigt kalas bör ha fanns med. Glasyren, det där extra, fanns där också.

När alla hade lekt så att det inte fanns någon energi kvar. Fel uttryck. När alla hade lekt så det behövdes fyllas på med mer energi kom tårtan inrullandes. Fyra tågvagnar i kakform. (Eller tårta i tågform. Hur du väljer att uttrycka det.)

Mums, mums och glufs…

Sedan var det dags för kroppsmålning. (Det var nu jag gjorde min entré i barnkalasets skratt.) Men jag måste erkänna att jag hade lite fuskhjälp som gjorde jobbet väldigt enkelt. Schabloner som klistrade sig fast på skinnet och sedan var det bara att kladda på med färg!
Men lite utmaning blir det ändå när man har en fyraåring hängandes runt halsen och samtidigt ska försöka kommunicera med en annan fransktalande fyraring om vilket motiv och vilka färger som önskas...

Men vad vore livet utan lite utmaningar? ;)

Att jag vaknar utan alarm det händer ungefär 10 gånger på ett år. De är de gånger då jag inte ställer något alarm på morgonen och klockan är allt som oftast närmre lunch än frukos. Jag gillar inte att vakna vid tio, då känns de ju som man har missat halva dagen. Kanske framförallt missat den underbara frukosten!
Att jag vaknar före alarmet. Det är sällsynt – exceptionellt helt enkelt. Men de få gånger som detta enastående faktiskt inträffar får man verkligen passa på att njuta! För det finns inget bättre än att ligga kvar med ögonlocken stängda och vänta på att alarmet ska bryta tystnaden. (För er lättväckta – jag är hemskt ledsen att ni inte får uppleva detta.)

Idag var en av dessa exceptionella dagar då jag vaknar före alarmet. Detta med den otroliga marginalen på en hel timma!
Bäst att njuta tänkte jag och låg kvar med ögonlocken stängda och lyssnade till tystnaden. Om den nu går att lyssna till?! I vilket fall som helt så var en timme till och med för länge för mig idag. (Hade klockat väckt mig hade en timma inte varit några problem som helst att snooza bort.) Så istället för att ligga kvar tassade jag upp och öppnade försiktigt dörren på glänt. Visst var det tillräckligt varmt för att ta på sig kläderna och njuta av soluppgången.
På med kläder – en långärmad och trekvartsbyxor räckte för att hålla värmen. Tog med mig förlängningssladden, datorn och den externa hårddisken. Helt rätt, det var dags för en ny omgång Body Balance!

När solen smet över grannhusets tak stod jag och gjorde solhälsningar. Det var underbart! Desto högre solen klättrade desto varmare blev det i solen. Tröjan åkte av och nu sitter jag här med korslagda ben och njuter av solens strålar som värmer. 28 grader varmt har de förutspått för dagen.

En strålande start på en perfekt dag!


Bilden är inte från idag, för här finns inte ett moln på himlen. Men så här vacker utsikt kan man få till frukosten.

Nu har det gått några gånger och jag börjar få mer klarhet i franskan!

E är verkligen inte bara en bokstav, den är flera! (Schizofreni i alldra högsta grad.)

Den enda två orden som du egentligen behöver kunna är: ça va.
Dessa kan vara både fråga och svar. Du kan helt enkelt skapa en dialog där samma ord upprepas! (Innebörden är hur du mår och att du mår bra.)
Dessutom har dessa en förvånansvärt enkel fonetik! Uttala det som om det vore svenska bokstäver…
Det underbara med denna fras är att den även kan besvaras med ”Oui” som helt enkelt betyder ”Ja”. (Det kan inte bli lättare och försök inte översätta, då blir det bara konstigt.)

Det räcker inte med att lära sig ett ord en gång. Allt måste läras två gånger. Hur det stavas och sedan hur det uttalas. (Varför har man så många bokstäver i ett ord när man ändå bara uttalar hälften?)

Bara du kan le och är glad löser sig allt. Ingen drar sig för att prata även om du försöker säga att du inte kan ett ord. Så det är bara att lyssna och gissa. (Jag har numera ett väldigt välutvecklat kroppsspråk.)

Denna grundkurs kommer ni att klara er långt på. Jag har klarat mig här i 54 dagar. Både i mataffärer, på tågstationer och inte minst på alla lekplatser!


Det är inte den första blomman (inte heller den sista) men jag vet att några av er njuter av att se dem.

Efter dagens alla äventyr var de trötta ungar som fick vila sig lite framför TV:n innan kvällsmaten.

Jag bestämde mig för att göra lite nytta och träna Bodybalance.
I balanslåten fick jag besök. Dörren öppnades och när storebror fick se mig frågade han med stora ögon:
-    What are you doing?
Efter det var Tarzan ingenting att ha längre. Istället för att kolla på filmen satte han sig i min säng och kollade ömsom på datorn ömsom på mig. Ibland inflikandes med:
-    This is hard to do!

Naturligtvis frågade jag om han inte ville prova. Men, njaa…
… vi får se, kanske nästa gång.



Det är precis så här jag känner mig. Ska leka lite mer i Photoshop, sedan ska ni få se. ;)

Hade jag busungar igår har jag haft änglar idag!

Jag och lillasyster började dagen med en morgonpromenad. Underbart väder och fantastiska vyer. Men det är det ju överallt här, spelar ingen roll vart man vänder blicken. Storebror var på dagis och innan vi hämtade honom för lunch hann vi leka lite med grannflickorna som uppförde sig exemplariskt.

Efter lunch och en ovanligt kort vila efter lunch bar det av mot en pool som var inomhus. Värmen har tyvärr inte tillåtit bad utomhus de senaste dagarna. (Men de hann slita av sig alla kläder i en regnskur idag och leka i regnet i några minuter innan det var över och dags att sätta på sig kläderna igen. Så roligt!)

En väldigt lyckad och mysig dag med två små sötnosar (i kontrast till gårdagen).


Från den mysiga morgonpromenad...

Idag var grannens barn här, vilket brukar innebära att det blir mycket lättare. Alla leker och är lyckliga. Idag vet jag inte vad som hände. Men fyra ungar kändes som åtta!


Två små flickor står överlyckliga på balkongen och skrattar för brinnande livet medan de sprutar mjölk ur munnen så det står härliga till. (Första tröjbytet... men inte det sista.)

Dockor med dockkläder badas och tvättas i gräsigt och grusigt vatten. (Jag kan meddela att de kläderna är inte så vita längre.)

Kan dockorna dyka? Ja, de kan de och oj vad roligt när allt vatten skvätter. (Inte så roligt när man måste byta kläder, igen, för att inte bli för kall.)

Hur många ”hinner inte till toa” olyckor kan man ha på en dag? (Jag är inte långt från rekord.)

Vi kastar allt vi kan! (Vad då plocka upp?)

Jag tänker leka ute, oavsett vad du säger och jag har ingen som helst lust att ta på mig gummistövlar. (Jag vet, jag hatade också gummistövlar när jag var liten.)

Vi gjorde en hinderbana. Vilket var en väldigt bra lek ända tills hoppa över blev hoppa på. Saker kan gå sönder om man väger som en fyraåring. (Allt klarade sig dock.)


Ni anar inte hur tacksam jag är över att TV:n har blivit uppfunnen!


Men de är söta när de sover… ;)




Jag lekte lite i Photoshop efter kvällsmaten...

I bokhyllan bor många böcker på många olika språk (svenska, engelska och franska). Av en slump fick jag syn på en bok vars titel är ”Fully Woman, Fleshly Apple, Hot Moon” av Pablo Neruda. Jag har ingen aning om varför, men innan jag hade läst titeln kände jag ett behov att titta i den… väldigt enkelt återgärdat.

Tänkt och gjort.

Jag plockade ut boken och fick snabbt klar för mig att det inte var någon vanlig kapitelbok i romanform en receptbok eller liknande utan poesi. Läste någon sida på måfå innan jag bestämde mig för att testa boken.
Vad har denna, till hälften röda till hälften blåa, bok att säga om min framtid?
Sidorna fladdrade förbi mina fingrar och jag stannade på måfå och fick läsa förjande text:

”And we will go on facing
the wind, at night,
the streets or the struggle,
on body,
perhaps, perhaps motionless someday.”

Så nu är det bara att leva och se vad boken egentligen menar…

Idag var det otroligt jobbigt runt 10 (brukar vara tid för mellanmål). Det var bara jag och lillasyster hemma, den äldre var på dagis. Absolut ingenting var bra. Vad ska man göra?
Mat, var naturligtvis svaret på frågan. Men då kommer följdfrågan: Hur får man ungen att äta. Hon såg mer eller mindre ut som ett åskmoln med spridda skurar av tårar. En hel del muller och blixten slog ner med jämna mellanrum.

Bar med mig ungen till kylskåpet för att hon skulle få välja något själv, men inte ens tårta var bra.
Satte fram en skål med nötter framför näsan, med tanken att hon kanske inte skulle kunna motstå dem. Men lockbetet var inte tillräckligt bra och äpple-båtarna som jag skar upp fick jag inte ens lägga i skålen. Fick så vackert smaska i mig dem själv.
Hmm…

Musik! Lejonkungen brukar funka i de flesta lägen. Med nytt hopp satte jag på skivan och höll tummarna. Men till ingen nytta. Något mildare blev det lilla ovädret dock men vägrade fortfarande att ens titta på skålen med nötter.

En riktig liten tjej är hon det kan jag lova, med fler handväskor än jag har ägt i hela mitt liv och bär dem helst alla på en gång. "Tjejskriket", ja det testet klarar hon med bravur.  Byter kläder lite då och då och är väldigt bestämd med vad hon ska ha på sig. Den unga damen har också sinne för hårspännen och dylikt även om de oftast åker av redan efter 5 minuter…
Finns det något en riktig tjej inte kan motstå så måste det vara choklad! På med Nutella på mackorna och vips så fick jag henne att ta ut nappen och börja mumsa. Både nötter och mackan slank ner utan större motstånd.

Choklad är oemotståndligt – jag vet!

Idag var det fotboll på schemat. Jag och barnen satte oss i bilen tidigare för att hinna leka lite innan. Med matsäck och badkläder bar det av i solen…

Vi kom fram och det första obligatoriska momentet inträdde: solskyddsfaktor.
Detta är dock aldrig några problem även om rutschkanan är mer lockande än att stå stilla och smörja in sig. (Jag kan verkligen förstå dem.) På med solskyddsfaktor 40 och ni behöver inte oroa er jag smörjer in mig själv också. Ni behöver inte oroa er för att jag ska bli brun heller för den delen. För med solskyddsfaktor 40 händer det inte allt för mycket.
Jag vet att de säger att numret på solskyddsfaktor bara förlänger tiden som man klarar av att vara i solen. Man blir alltså lika brun oavsett vilket nummer man har på solskyddet, man behöver bara smörja in sig mer sällan med ett högre nummer. Men det känns onekligen som man blir blekare desto högre talet är!

Storebror tränade fotboll och det är så gulligt (är helt övertygad om att ordvalet definitivt inte uppskattas av en fyraåring – vem vill vara gullig?!). Men gulligt är just vad det är när fjorton små busar springer efter en boll. Så fort en av tränarna kastar ut en ny boll, för att den gamla är död, så är det som om man vallar en skock med får. Alla rör sig mot sitt nya mål.

Allihop – samtidigt – tillsammans – mot bollen!

Jag är helt övertygad om att ni vet vad jag menar.


Kändes som det var lika stor andel tränare som barn idag.
Om inte annat när man tänker procentuellt i kroppsbyggnad…

När vi hade lekt, badat och sparkat fotboll tills ögonen gick i kors hunnit med både mellanmål och lunch bar det av hemåt igen. Baksätet snusade sött redan efter de första svängarna…

 Jag vet två små trollungar som kommer att sova väldigt gott i natt!

Har haft en underbar helg i Paris.

Jag ska försöka summera den kort…
Mitt problem är allt som oftast att jag har alldeles för många ord och måste skära ner på dem. Men vi ska se om jag inte kan lyckas få det svart på vitt utan att ha en hel roman för er att läsa.

Vi kom ner på lördag eftermiddag. Själva resan gick smärtfritt. Jag agerade datorstativ när barnen tittade på film i bilen och vi stannade för lite lunch, tanka…
Ja, ni vet vad som gäller när man ska sitta fem timmar i en bil.



Väl framme i Paris, när vi hade hittat hotellet och allt, uppstod själva svårigheten: att hitta parkeringshuset?! Men även detta löste sig naturligtvis. Vi gick ut på Paris gator för att insupa statsatmosfären.
Ganska snart konstaterade vi att de kanske inte är drömmen att leva där med två små barn. Det är bilar och människor överallt. Om man inte är stressad så är de lätt att känna sig… Men vi var på semester och kände oss resistenta mot stressbakterierna som hoppade runt.

Söndag morgon gav jag mig av tidigare för att göra ett besök på det omtalade Louvre. Och nog alltid kan jag förstå varför det är så omtalat!



Själva byggnaden i sig är ju som ett museum med tak och väggmålningar, maffiga fönster och tillräckligt många gångar för att jag skulle gå vilse utan karta (tack och lov är de olika salarna numrerade). Målningar och skulpturer fanns det fler än jag hade tid att se. Men oroa er inte jag hann med Mona-Lisa.
Jag kunde ha gått där och filosoferat i timmar, men när folket började tränga sig på och allt fler japaner (jag är inte diskriminerande) stod framför de olika tavlorna för att ta kort på sig själva och konstverket började de kännas lite tillgjort så jag gav mig av mot Notre-Dame .
Kunde inte låta bli och tänka på filmen som jag såg så många gånger när jag var liten, ”Ringaren i Notre-Dame”. De var nästan så jag blev besviken när jag inte fick se Quasimodo uppe bland skulpturerna när jag zoomade in dem med kameran. Ingen Esmeralda fanns där heller, som elegant korsade mellan folkmassorna som om det vore en dans. Men jag var trots allt imponerad av den maffiga byggnaden som låg i ena katen av den lilla ön mitt i Paris.



Att gå in i kyrkan var inte ens att tänka på då kön sträckte sig över hela torget. Dessutom måste jag ju spara lite så jag har anledning att åka tillbaka!

Nu var det synnerligen dags för shopping. Men, det var en liten komplikation, och de var inte så att jag tog tunnelbanan åt fel håll eller så…
Knappt en femtedel av affärerna var öppna på Champs Elysées! Något besviken bestämde jag mig för att göra det bästa av situationen så jag startade i första butiken (solglasögon) och arbetade mig neråt och sedan upp på andra sidan igen. Några glasögon blev det aldrig men jag fick med mig en snygg t-shirt hem.
Jag drog snabbt slutsatsen att övriga delar av staden skulle vara lika stängd, om inte mer. Bestämde därför träff med familjen och vi tog en båttur på vattnet för att se staden från en ny vinkel.



Dagen började gå mot sitt slut och efter ett besök i en av lekplatserna var det hotellet som gällde. Jag och barnen åt mat på rummet (vi hade ett kök – hemmalagad pasta och köttfärssås) medan mamma och pappa fick en utekväll i Paris.

Tredje dagen var det hemåt som gällde. Efter en välbehövlig sovmorgon satte vi oss i bilen och började vår färd på de franska vägarna. Gjorde några mysiga stopp på vägen. En lyckad hemresa efter en lyckad helg.
Återigen agerade jag datorstativ…

Har ni tagit er igenom hela texten – alla ära till er!